Fjällnära kor är en gammal svensk lantras som är naturligt kullig (saknar horn) och de är betydligt mindre än ”vanliga mjölkkor”. De hölls ursprungligen på fäbodarna – små kor som klarade sig på det foder man klarade att bärga på de små åkerlapparna och de gav ändå tillräckligt med mjölk för att ge familjen det den behövde.

Fjällnära är en tålig och skyddsvärd svensk lantras. För att gemensamt förvalta de gener som finns kvar är vi anslutna till de svenska föreningarna som finns för rasen och vi håller minst en renrasig och godkänd tjur.

Alla våra kor får föda upp sin egen kalv. Vi mjölkar in alla hondjur, även om det inte blir så mycket tid över för att göra smör och ost. Mjölkningen blir ett rofyllt sätt att vänja kon och kalven vid hantering, så att de inte tycker att det är konstigt att stå bunden en stund när ett halsband behöver bytas när klövarna behöver verkas eller om ett sår behöver ses om.

Fjällnära kor ska av naturen vara lugna, smarta och lätthanterliga. De är goda foderomvandlare, äter gärna buskar och sly och korna är goda mödrar.

Våra fjällkor strövar fritt i varierad terräng med skogsdungar där de kan finna lä och skugga och de går ute hela året. De har dock alltid tillgång till ligghallar där de kan söka skydd, något som de faktiskt oftast utnyttjar på sommaren, för att komma undan stickande insekter.

På vintern har våra kor och tjurar fri tillgång på hö eller ensilage, då tuggar de och håller värmen. Fina vinterdagar ligger de gärna ute i snön i solen. Den tjocka pälsen skyddar mot kylan och snön smälter inte där de legat.

Filmen ovan visar kalven Mylta. Här tränar vi henne att gå runt och ”dansa” med hjälp av lite morötter. Det var dock inte alls lika enkelt att träna ko som att träna pudel eller höns. När Mylta vuxit upp till ko, såg det ganska roligt ut när hon kom springande i hagen och nästan fällde oss när hon travade runt oss i tajta cirklar för att tigga godbitar i form av äpplen, och morötter!